50 år med upplevelser, lärande och gemenskap

Det första och viktigaste målet var att sprida lägerskoltanken i vårt land. Till att börja med skrev styrelsemedlemmarna tidningsartiklar om lägerskolan och dess betydelse. Redan ett år efter att föreningen grundats fick vi ett eget INFO lehti/blad som på 1980-talet blev tidningen Leirikoulu – Lägerskola. Tidningen var föreningens språkrör och distribuerades till föreningar, myndigheter och privatpersoner. Först på 1990-talet skickades tidningen gratis till alla grundskolor. Tidningen är fortfarande vår viktigaste informationskanal. Glömmas skall ej heller att de första åren åkte aktiva medlemmar runt om i Finland och höll föreläsningar och kurser för lärare, föräldrar och olika myndigheter. Det ansågs ganska snabbt att lägerskolföreningens representanter var specialister på sitt område. Denna verksamhet har fått ge vika för de moderna sociala medierna. Föreningens nätsidor förnyades senast 2023. De ersätter effektivt den kursbaserade skolningen.

Det andra målet var att få med lägerskolan i grundskolans läroplan. “ Fadersgestalt“ för detta blev Skolstyrelsens byråchef Jarl Stormbom, som också blev vald till föreningens första ordförande. Under hans ledning fanns det en arbetsgrupp på Skolstyrelsen, KOULKOP 1972 – 1974, som skulle utreda undervisning utanför skolan. Lärare som hade erfarenhet av lägerskola inbjöds till arbetsgruppen. Arbetsgruppens förslag var att man i Finland skulle grunda en lägerskolförening för att få fart på förändringarna i skollagen. Tack vare föreningens aktiva insats blev lägerskolan officiell då de nya skollagarna trädde i kraft 1985. Alltså exakt 10 år efter att föreningen bildats.

Det tredje målet var att få in lägerskolpedagogiken i både lärarutbildningen och lärarfortbildningen. Åbo Akademis pedagogiska fakultet i Vasa ( PF ) hade redan 1975 börjat ordna lägerskolkurser för studerande i Ammarnäs, Sverige. Dessa kurser arrangerades av lärarutbildningen vid Umeå Universitet. År 1976 fick nästan alla svenskspråkiga studerande i Vasa delta i föreläsningar om lägerskola och praktisera lägerskolpedagogik. Sålunda kan man konstatera att de svenskspråkiga lärarna var lägerskolverksamhetens pionjärer i Finland. I slutet av 1970-talet började lägerskolföreningen ordna kurser för lärare runt om i Finland. Detta höll på i två årtionden. De första finskspråkiga universiteten som tog upp lägerskolmetodik i sina kursutbud var Joensuu, Nyslott och Uleåborg. För närvarande kan man studera uteskolpedagogik även i universiteten i Åbo, Helsingfors, Tammerfors och Jyväskylä.

År 2013 var föreningen första gången med på en “ Naturskoldag “ som ordnades av lärarutbildningen vid Helsingin Yliopisto. Där deltog nästan alla organisationer som har någonting att göra med uteundervisning. Detta arrangemang fortsätter och vi har årligen nått över 150 lärarstuderande. En motsvarande dag ordnas även av Tampereen Yliopisto.

Ett av de ursprungliga  målen var också att grunda några egna lägerskolcenter, men den tanken förkastades. Först erbjöd Multia kommun ett center 1983. Föreningen var inte  färdig för en stor ekonomisk utmaning. Istället satsade föreningen sina krafter på utbildning, information och nordiskt samarbete. Föreningen ansåg nog att det var viktigt med ett eget lägerskolcenter och letade aktivt efter samarbetspartners. En betydande milstolpe i föreningsverksamheten var då katalogen över lägerskolcenter publicerads 1987 i samarbete med Suomen Retkeilymajajärjestö. SRM fick bidrag för katalogen av Utbildningsministeriet. Det var viktigt att skolorna kunde få information om vilka operatörer det fanns i landet. En del av operatörerna anslöt sig på 1990-talet till föreningen, och i dag är de 41 stycken. Föreningens uppgift är att ta sig an operatörernas marknadsföring, nätverkssamarbete och skolning. Nu då lägerskolcentrens nätverk fungerar till fredställande är föreningens uppgiftatt påverka och intressebevaka. Ett tätt samarbete med myndigheterna och intressegrupperna har blivit extra viktigt i föreningens verksamhet.

Härovan har jag försökt beskriva endast hur de viktigaste målen, som sattes då föreningen grundades, har uppnåtts. När man i efterhand ser på saken kan man konstatera att målen har uppnåtts rätt så väl. Mycket har hänt under 50 år och mycket skall ännu hända. Vår tanke är att under detta jubileumsår presentera betydelsefulla milstolpar och också att rikta blicken mot framtiden.

‍